Min berättelse (TL)

Det var rent ut sagt förjävligt att han hade lämnat staden. Jag visste att det här skulle hända. Men däremot visste jag inte när det skulle hända. Så han flyttade, utan att säga någonting. Nu fick jag gråten i halsen. Tänk om jag aldrig fick se honom igen? Det skulle förändra mitt liv. Som det förändrade mitt liv första gången, när jag fick reda på att han var vampyr. Men nu satt jag på en tråkig lektion medan han var i sitt nya hus tillsammans med hans jobbiga syskon. De tänkte nog på mat numera. Efter att de slutat med att äta människor, så har hela hans familj förändrats. När de kom till skolan för en månad sedan, så såg man hur de tittade på alla. Som om alla var spöken och de var normala. Fast än det var tvärt om. Jag var den enda som visste om det här och det gjorde mig tom. Lika tom som hela skolan utan den där familjen som var så konstig och som alltid satt ensamma vid deras bord.

De som aldrig äter. De som aldrig sover. De som har kritvit hud och iskalla själar. De som kan leva föralltid. De som inte tål solljus. Hur kom jag i kontakt med dem? Jag, en helt vanlig tjej från Californien, kom i kontakt med dem. Familjen som var så perfekta och snygga.

Nu var klockan prick 15.30 och snöovädret hade börjat. Klockan ringde ut och alla i klassen försvann som skuggor. Jag tänkte på att jag missade bussen, men jag brydde mig inte. Jag skulle kunna gå de tre kilometerna hem. Jag såg inte världen som den var längre. Jag såg den som ett stort hål numera.

Lärarens kommentarer:
Mycket bra!
Du har talang. Du fängslar läsaren genom ditt sätt att formulera meningar och bygga upp stämningar. Du är ett riktigt författarämne!
Jennie

Hur tyckte ni att det var?